Det är mitt i natten, regnet piskar emot fönsterrutan i mitt sovrum… jag sitter här alldeles ensam och funderar… funderar över saker omkring mig, funderar över vad som försigår i mitt huvud… funderar över allt…
Du har lyckats nästla dig in i mitt huvud, du finns där, hela tiden… vad fan gör du med mig?? det är den enda frågan som fan ekar i mitt huvud hela tiden… jag vill låta dig komma så jävla nära, men jag är rädd över konsikvenserna, vad du än gör… såra mig inte… det är det enda jag vill… snälla var ärlig emot mig… det är det enda jag ber dig om…
Till råga på allt så tänker jag på dig… är du så jävla blåögd?? vad fan händer med dig nu?? kan du bo kvar?? frågorna är många, och jag antar att jag fan aldrig kommer att få svar… du är så jävla mystisk, och visst har du dina anledningar (det har jag ju märkt såhär i efterhand) men ändå, det är ju bara jag…
Efter allt som har hänt så vill jag fan veta, jag vill bara prata med dig, höra hur det är med dig… låta dig veta att jag faktiskt finns här, vad du än har gjort…
Åsa sa idag att jag var gudmor… bara det får mig att le… du och izack betyder så jävla mycket, jag försvarar er in i döden… och det spelar ingen roll vad alla säger, jag säger sanningen, och sen är det upp till dom om dom vill tro på det eller inte… Jag slåss för er, med näbbar och klor, det är så riktiga vänner gör… och du åsa har gjort så jävla mycket för mig, även om du inte vet om det, eller att du inte vet vad du gjort, så har du stärkt mig som människa så in i helvete mycket, jag står i skuld till dig… du är totalt jävla underbar… tänk om alla fick se vilken underbar människa du är, och framför allt en underbar mamma… och jag är stolt om jag får ha Izack som gudson, han är världens vackraste lilla kille… han är så jävla fin…
Och du är den underbaraste vän man kan ha… och som sagt, jag försvarar dig in i det sista…
Och DU ska bara våga gå till handling… du kan ju försöka ”slå in skallen på mig” som du själv uttrycker det… Det biter inte på mig, dina tomma hot… Det får mig inte direkt att tycka bättre om dig, men det är väl kanske det du vet, att jag inte har så höga tankar om dig… och mig kan du fan inte manipulera, dina jävla snyfthistorier biter inte på mig… du vet precis vad du har gett dig in i, ta ditt jävla ansvar… mer än så kan jag inte säga…
Nu har jag lättat mitt hjärta en än gång… även om jag inte nämnt några namn… för sånt gör jag inte… hänger inte ut människor så… dessutom känns det ganska skönt att veta att ingen förutom jag och de som står mig närmast vet vem eller vilka jag pratar om… och anta för fan inget, det är inte de människor ni tror att det är… de som inte är involverad i mitt liv har egentligen ingen jävla aning om vad jag snackar om….
Det var allt… nu blir det till att lägga sig i sängen och kolla på det sista avsnittet av heroes säsong 2…
Tack som fan…