I don’t really mind if I just fade away 

Varför, varför, varför i helvete måste du bryta ner varenda partikel av hopp som jag har? Kan du aldrig stå vid min sida och peppa mig?
Och tydligen så vet du exakt var som får mig att se ner på mig själv, avsky mig själv och känna mig värdelös… och dessutom får du mig alltid att gråta…
Varje gång jag går in för något helhjärtat står du där och talar om för mig att det inte kommer att gå, att det inte är någon idé att jag försöker…
Det västa är, att jag i min fuckade hjärna tänker ”jo men vi slutar äta helt, så ska vi visa att vi visst klarar av nånting, sen kan jag tala om att det är ditt fel att jag sitter där med ätstörningar igen”

Blä…