Somnade kl fyra i morse… kunde bara inte sova… kändes som att jag bara sovit nån timme när telefonen ringde i morse vid tio… vaknade, svarade och insåg att det var mulet ute… så jag la mig och sov nån timme till… vaknade igen strax innan tolv, gjorde i ordning två flaskor vatten och lite frukt och knatade ut på baksidan… helvete vad varmt det blev att ligga där, blåste ingenting heller direkt… länge sen jag svettades så mycket…
Sen ringde telefonen, mamma skulle komma förbi, insåg sen att jag bara ätit lite frukt på hela dagen och övertalade nicklas att ta en drive in på donken…
Blev lite mulet igen sen på eftermiddan, vilket egentligen bara var skönt… Blev faktiskt rätt kallt nu mot kvällen t.o.m.
Sitter och tråkar nu och funderar på att dra i gång nån film… fan dax att sova snart också… tror solen tog lite i ansiktet idag faktiskt, övriga kroppen är fan nästan lika blek som innan jag drog till turkiet… ge mig brunfärg för fan…
Hoppas på finväder imorgon också, kanske kan ta nån timme på baksidan då med… sen blir det till att fixa i ordning sig och förhoppningsvis dra ner på kristet utseende på bockarna… Men det beror ju på om jag får nå sällskap eller inte…
Avskyr små omogna människor som inte kan göra annat än att snacka en massa skit… sånna som talar om för en hur JAG ska leva MITT liv… så länge jag tar ansvar för mina egna handlingar så ska alla andra skita i det… även om jag inte gör det så ska folk skita i vad jag gör ändå…
Nä, omogna falska fittor har jag fått nog av… människor som gör allt för att trycka ner andra, människor som tycker att dom själva är mycket bättre än alla andra, människor som bara vill provocera fram en reaktion…
Bara för att man kanske har varit på ett sätt en gång i tiden så behöver inte det betyda att man alltid är så… somliga lär sig faktiskt av sina misstag… och sen har ni ingen jävla aning om hur det var då… tomma jävla rykten som spreds ut för att ni skulle må bättre… Var ni så jävla avundsjuka?? Eller handlar det hela om omogenhet??
Satt och tänkte efter en stund igår… det har faktiskt gått 7 månader… tiden har gått in i helvete fort… 7 månader sen jag var så uppriven och ledsen… 7 månader sen jag fann tröst där jag inte trodde att jag skulle finna det… 7 månader sen jag började få rätsida på allt, när jag insåg själv vad jag behövde göra för att skydda mig själv…
De säger att jag kommit en lång väg på två år… att jag är en ny människa nu… de säger att jag är en människa som har vuxit sig stark… att jag är en människa som nu vet vart mina gränser går, och vad jag ska undvika för att falla tillbaka…
Fri från de piller som skulle göra mig glad men som kapade både toppar och dalar, fri från alla tankar som plågade mig, fri från mina egna demoner…
Visst gråter jag fortfarande, men inte på samma sätt… Jag går inte i en dimma längre, jag skrattar och ler och verkligen menar det… Jag besegrade mig själv och insåg att jag faktiskt var starkare än vad jag någonsinn trott…
Lite stolt är jag faktiskt 
Nee… blir nog fan sängläge och en film nu, så att jag inte sover bort dan imorgon…
Tack som fan…