Har nu gått runt och varit sur och grinig i flera dagar… även om vissa saker faktiskt får mig på bättre humör för stunden
Vet inte varför det är så… det är bara så som sagt…

Väntar på att mina piller ska dimpa ner i brevlådan nu… ge mig, ge mig, ge mig… sen ska jag på apoteket och hämta ut det dom beställer hem till mig till imorgon också… jag måste lixom ha dom precis imorgon då pillerna är slut typ…

Helt ärligt så förstår jag dig nu faktiskt… jag förstår hur du kunde hålla dig så sysselsatt… jag är där själv nu… i samma position som du var… det är faktiskt lite skrattretande måste jag erkänna…

Anyway…
Fick i alla fall reda på en bra sak idag när jag var hos mamma… min kära syster kommer ner och hälsar på… yaay… måste fan vara typ två år sen jag träffade henne, fan vad tiden går…
Jag märker det nu, att jag gått runt i en stillastående dimma… bara funnits, bara varit… helt utan egentlig tidsuppfattning… Fullproppad med mediciner för att klara av de enklaste saker i vardagen… Jag har inte orkat göra nånting… saker har bara fått finnas till, jag har bara fått finnas till…
Men nu helt plötsligt så känns det som att jag har vaknat upp… Jag vet vad jag vill, jag har bara inte kommit på vägen dit…
Men det är så jävla skönt att faktiskt orka med livet… och se allting klart och tydligt… även fast jag har en del motgångar fortfarande så är livet mycket enklare…

Dock kommer jag till de stunder då jag tänker ”varför just jag…” och visst har jag en del motgångar, och jag har en hel del saker som inte direkt är till min fördel… men just nu känns det som att jag faktiskt kan göra det bästa av situationen…

Nee… nu ska jag sova… eller som min syster säger – nanna kudde

Natti natti…
och tack som fan…