Skriver väl en blogg här på ”neutral” mark också… utifall det är någon som är nyfiken och känner för att läsa…

 Jag svämmar över av tårar snart… och om och om i mitt huvud hör jag ”jag är inte såhär stark” Vad jag än gör blir fel, allt jag säger är fel, att jag sätter gränser är fel…
Och varför hamnar jag i kläm?

Människor bara tror och antar saker, hur vore det om de kunde fråga mig rakt ut i stället och får reda på sanningen… och inte bara ta för givet…
Bara för att du tror en sak så behöver det inte stämma… och dessutom kommer du ingenstans med dina hot… du får väl gå till handling istället… men du verkar faktiskt bara vara stor i käften… Men det verkar ju vara så, när du inte vet hur du ska göra slänger du ut en massa hot emot folk…
Även om jag sköter mitt och försöker respektera alla och försöka vara mot dom som jag vill att dom ska vara med mig så hamnar jag alltid mitt i nån jävla härva som inte ens har med mig att göra…
Lägg för fan av med att anta saker…

Det känns ju bra att veta att man försöker förstöra för andra när det enda man egentligen gjort är att hålla käften fast man kanske inte ens borde… och jag kanske inte finns där nu, men jag har funnits där förut… men det räknas tydligen inte… för jag försöker ju bara förstöra…
Anta inte en jävla massa!!!

Faktiskt ovanligt pigg idag om man tänker på vilken överhängande huvudvärk jag har… Blir lite soppa nu sen ska jag nog fan knapra i mig lite piller…

Min fot skrämmer mig, den är lixom lite blå och så stramar det i huden när jag rör den… ungefär så som det känns när man gör tusen nålar på armen… lite sådär småont men ändå rätt skönt (nu vet jag ju inte vad alla andra tycker men jag tycker det gör lite ontskönt när man gör sånt) Fast det är ju lite läskigt när man inte har kontroll över det…
Pratade med mamma igår och hon sa att det kunde vara en blödning, eller så hade jag fått en liten propp… Så igår trodde jag att jag skulle dö…
Först svimningskänslor, sen kändes det som att mitt huvud fylldes med blod (kändes som att jag hängde upp och ner) och sen det där i foten… Så jag var faktiskt övertygad om att jag skulle dö igår…

Blev lite onyttig mat till middag igår, så jag kör desto hårdare idag… blir soppa nu och se blir det nog kanske soppa sen igen… på jobbet… börjar fyra, slutar åtta…

Det har nästan slutat söa nu… även om det är mysigt med vitt på backen så skulle jag inte ha nåt emot om det blev lite varmare ute…

Nee värktabletter var det…

tack som fan

Sitter på jobbet nu, slutar om en timme ungefär… Höll på att ramla ihop idag, rätt som det var så fick jag svimningskänslor och det svartnade för ögonen… Men eftersom att jag svimmar så ofta så vet jag ju hur det känns när man är påväg att ramla ihop så jag hann lägga mig på bordet i konferansrummet…

Nu gäller det bara att inte svimma på vägen hem sen… pinsamt att svimma på gatan ju, dessutom brukar folk ha en tendens att ringa efter ambulans då, och det är ju ännu värre…

Men nu mår jag mest illa…

Har mått dåligt nästan hela helgen faktiskt… fast fredagen var ju rätt okej… lördagen var värre… Tur att jag hade älskade Ilo där annars hade jag brytit ihop helt…
Söndagen var heller ingen kul dag… tror det är medicinerna som spökar…

Känns som att jag håller på att få magkatarr igen också… mår illa som fan… dessutom hugger det i magen där det brukar hugga när jag får magkatarr… men det är väl dax nu igen, var ett tag sen sist… i alla fall två månader tror jag… och det är länge för att vara mig, eller för att vara min mage rättare sagt…

Skitväder är det också, hatar plask… antingen får det vara vinter eller så får det vara vår… vill i alla fall att solen ska titta fram, jag mår mycket bättre de dagarna… inte undra på att människor blir deppade av sånt här väder och så få dagar med solsken en hel vinter…

Nä nu ska jag jobba vidare…

tack som fan

Har haft en helvetes jävla jobbig natt… en sån där natt där jag inte vet om jag ska gråta eller skrika…
Dog två gånger i mina drömmar inatt… dessutom har jag sprungit runt och blivit jagad hela jävla natten… inte undra på att man inte vaknar utsövd…

Kom inte upp ur sängen förens kl 12 idag, tog sedan två timmar innan jag fick motivation nog till att kliva in i duschen… och sen tog det en timme till innan jag sparkade ut mig själv från lägenheten och gick på affären…

Försökte peta i mig lite mat, men det gick inte så bra… blev illamående så fort jag åt… men jag åt ju i alla fall 5 tacochips med tillbehör…
Fick dock lite ny energi efter maten… så nu har jag tvättat (eller håller på att tvätta), limmat ihop två lådor, spikat en låda, burit ner lite grejer till förrådet och fixat naglarna…
Så nu ska jag bara vänta tills tvätten är helt klar och så ska jag smörja in mina nagelband… sen är det nog dax för kvällsmedicin…

Sen vore det ju jävligt skönt om människor kunde sköta sig själva och ge fan i mig… hur jag än beter mig så är det nån jävlel som bara snackar en jävla massa skit och förstör… Ge fan i mig! Det måste ju fan finnas något bättre att göra än att lägga sig i vad jag gör… Jag är ju inte direkt en intressant person…
Ibland är det precis som att folk njuter av att se mig må dåligt… är det så jävla illa att människor mår bättre av att se en annan lida?

Det högg till i magen idag, sådär obehagligt men ändå lite skönt på samma gång… ibland funderar jag på om det är så att jag är en jävla självplågare… en sån som ser till att man själv blir sårad på ett eller annat sätt… tycker jag om att lida??

nä, inte tänka, inte känna…

tack som fan…

Är det hos mig felet sitter? än en gång funderar jag över om det faktiskt är jag som är problemet…
Även fast jag i alla lägen får höra att det inte är så, så tvivlar jag på mig själv och tycker att det är jag som gör fel… eller bara helt enkelt är fel…

För första gången nu på två veckor känner jag mig alldeles orkeslös, och faktiskt rätt ledsen… vill egentligen bara gråta och tycka synd om mig själv… men det tillåter jag mig själv inte att göra…
Antar att det helt enkelt har varit lite mycket den senaste tiden, och jag har dessutom rusat på alldeles för fort, än en gång för att slippa tänka och känna…
Men nu så sitter jag här ensam i mörkret igen och då hinner tankarna och tiden ikapp mig och jag vill inget annat än att bryta ihop…
Fast det som egentligen kanske behövs är att jag vågar öppna mig lite för människor och faktiskt låta mig tröstas… Men så fungerar det inte i min värld, här biter man ihop tills man helt enkelt drivit sig själv långt över gränsen…
Det som är mest skrämmande är väl att jag vet allt det där, och dessutom vet konsikvenserna av det, men att jag ändå inte kan få mig själv att faktiskt be om hjälp, eller öppna mig och låta mig själv vara sårbar…

Jag som faktiskt kände imorse att jag mådde bra… och det höll i sig också, hela dagen nästan… ända tills jag satte mig ner och tog det lugnt…
Jag klarar av att skriva om det, men fan inte att berätta för någon att jag faktiskt inte mår så bra alla gånger…
Jag vill så gärna må bra, vill så gärna vara lycklig, vill så gärna känna mig nöjd med mig själv…
Ibland känns det som att jag fan borde fly härifrån, fly från alla minnen, all negativ energi… men att fly löser inga problem, dessutom finns det saker som faktiskt får mig att vilja stanna kvar…

Inte har jag nå jävla piller hemma heller… helvetes jävla skit…

tack som fan

Har nu gått runt och varit sur och grinig i flera dagar… även om vissa saker faktiskt får mig på bättre humör för stunden
Vet inte varför det är så… det är bara så som sagt…

Väntar på att mina piller ska dimpa ner i brevlådan nu… ge mig, ge mig, ge mig… sen ska jag på apoteket och hämta ut det dom beställer hem till mig till imorgon också… jag måste lixom ha dom precis imorgon då pillerna är slut typ…

Helt ärligt så förstår jag dig nu faktiskt… jag förstår hur du kunde hålla dig så sysselsatt… jag är där själv nu… i samma position som du var… det är faktiskt lite skrattretande måste jag erkänna…

Anyway…
Fick i alla fall reda på en bra sak idag när jag var hos mamma… min kära syster kommer ner och hälsar på… yaay… måste fan vara typ två år sen jag träffade henne, fan vad tiden går…
Jag märker det nu, att jag gått runt i en stillastående dimma… bara funnits, bara varit… helt utan egentlig tidsuppfattning… Fullproppad med mediciner för att klara av de enklaste saker i vardagen… Jag har inte orkat göra nånting… saker har bara fått finnas till, jag har bara fått finnas till…
Men nu helt plötsligt så känns det som att jag har vaknat upp… Jag vet vad jag vill, jag har bara inte kommit på vägen dit…
Men det är så jävla skönt att faktiskt orka med livet… och se allting klart och tydligt… även fast jag har en del motgångar fortfarande så är livet mycket enklare…

Dock kommer jag till de stunder då jag tänker ”varför just jag…” och visst har jag en del motgångar, och jag har en hel del saker som inte direkt är till min fördel… men just nu känns det som att jag faktiskt kan göra det bästa av situationen…

Nee… nu ska jag sova… eller som min syster säger – nanna kudde

Natti natti…
och tack som fan…

Jag känner faktiskt lite saknad, eller det kanske är mer tomhet… även om det kanske kommer att bli värre sen… men det visar sig…

Har fuskat hela helgen, både med mat och alkohol… även om jag glömde bort att äta i lördags, och det kombinerat med vin är inte bra…
Men jag hade ändå rätt så kul måste jag erkänna…

Mådde inte direkt bra igår däremot… men jag fick ju skjuts till frasses i alla fall… maaat… Mådde lite bättre sen i alla fall… även om jag låg utslagen på soffan och knappt kunde röra mig…

Varit duktig i helgen och hållt mig borta från värktabletterna… men nu är det vardag igen och jag har redan knaprat massvis av piller… suck…

Trodde faktiskt att jag hade gått upp efter den här helgen, eftersom att det blev lite skräpmat och lite alkohol… men jag hade faktiskt gått ner 1 kg… har dessutom tappat 6cm runt midjan… hoppas det fortsätter såhär… jag har ju bara 25kg till nu, eller kanske 15 beroende på hur smal jag vill bli, men känner jag mig själv rätt så nöjer jag väl inte med det heller… utan vill gå ner mer…

Jag har dessutom åkt räsercaddy till jobbet idag

Tack som fan…

That if you fall, stumble down
I’ll pick you up off the ground
If you lose faith in you
I’ll give you strength to pull through
Tell me you won’t give up cause I’ll be waiting if you fall
Oh you know I’ll be there for you

Det är nu först jag känner tomheten och saknaden…
Det gick ändå hyfsat igår… var lite drygt på vägen ner, mycket trafik och människor som inte kan köra bil…
Vi var nere vid typ tio på kvällen… jag passade izack medans åsa, dennis och åsas pappa bar upp grejer till lägenheten… izack vägrade sova ända tills jag la mig bredvid honom, då somnade han på en gång… goa lilla skitunge…

Vi stannade kvar en stund och pratade med åsa, sedan var det dax att åka hemåt… Det blev lite senare än vad jag hade trott, men det gjorde inte så mycket…
Låg i 140 i bj’s bil nästan hela vägen hem… pratade även med honom från tierp till söderhamn, sen tog mitt batteri slut…
Det enda bj sa när jag hämtade bilen var ”om du ska krocka så krocka ordentligt så att jag får ut pengar till en ny bil” sedan när jag pratade med honom sa han ”kör du mer än 140 så blir det vindbrus i dörren, bara så du vet” och nog fan var det vindbrus alltid… därför la jag mig på stadiga 140…

Kom hem strax före fyra på morgonen, då var jag så trött/ledsen/upprörd så att jag ställde mig och diskade och sedan gjorde jag rent badrumssilen i duschen… blääää för hårstrån… sen får man ju fan hälla i en halv flaska klorin annars spyr man av lukten… måste fan prata med stiftelsen om det, för det är ju inte första gången det luktar avlopp… dessutom måste jag ta upp det med fläkten, och så sovrummet då förstås…

Nee nu ska jag ta och kliva in i duschen… ska nog ta lite värktabletter först… så kanske huvudvärken släpper…

Saknar dig redan, det blir så tomt utan dig…
Det är tur att man har fler vänner som kan stötta en när allt känns skit… annars skulle jag gå under…
Och det är tur att jag fortfarande har bj vid min sida, även om det bara är som kompis… han förstår mig, han känner min familj, han vet hur jag har haft det… dessutom så kan jag ringa honom och gråta i telefonen, och han bara lyssnar…

Tack som fan

På fredag bär det av… suck…

Har så jävla många tankar i huvudet, men ändå står det still… jag vet ingenting längre… min osäkerhet tar över än en gång…
Är däremot fortfarande överlycklig att vågen går åt rätt håll, även om det lixom har stannat till lite…

Tog en promenad i det fina vädret idag, en timme i rask takt och musik i öronen… det var faktiskt jävligt skönt… sen la jag mig på golvet och gjorde sit-ups, varför vet jag inte, jag bara kände för det…

Och sen vill jag bara säga förlåt… det var inte meningen… fan haft ångest hela natten, och är lixom nedstämnd nu, även fast du säger att det är okej så känns det inte som så…

Har faktiskt börjat äta lite vanlig mat nu… fast den består mest av proteiner… kycklingfile med morötter och paprika t.ex. har även ätit lite nötter faktiskt… jag hoppas på att det fortsätter gå nedåt ändå…

Fick en påskblomma av mamma också, det är tur att hon har koll på allt sånt… det enda jag har koll på är jul, semester och min födelsedag… sen allt det andra får passera ändå…

Funderar på att köpa en liten hylla som jag kan ha under fönstret i sovrummet… fönsterbrädan är ju så smal, den står bara ut nån dm… och fönstret är ju oftast öppet så jag får inte plats med mina blommor där… Skulle vilja åka upp till sundsvall också, men det får bli senare, jag måste ju ha nån som har bil och som kan följa med, annars får jag väl kanske låna pappas bil men man måste ju ändå ha med sig nån…

Men lite beröm måste jag få ge mig själv… jag äter ju faktiskt rätt nyttigt nu när jag äter… och godis och chips har jag helt lagt åt sidan… även fast jag igår när jag var lite bakfull var så jävla sugen på chips…

Tack som fan…

Dina ord ekar i mitt huvud ”jag vet inte om det hjälper, men du var så jävla snygg när du var smalare” och visst kanske jag såg bättre ut, men snygg… njae…
Varför jag kom att tänka på de orden är för att jag är överlycklig över att vågen går åt rätt håll… 2,5kg kvar, sen har jag nått halva mitt delmål…

Däremot vad som inte är särskillt snyggt är att jag igår färgade mina ögonfransar och ögonbryn… jag tyckte det var kanon med att det har kommit en snabbfärgning, dock så blev det lite kladd under de undre ögonfranserna och jag ser ut ungefär som att jag inte sovit på två veckor… men det går ju att sminka över i alla fall… det går väl bort så småningom…
Jag har ändå ingen jag behöver göra mig snygg för…

9 dagar kvar, fan det kommer att bli så tomt utan dig… Men eftersom att du säkert kommer att få det bättre där så är jag glad för din skull… och jag kan garantera att jag kommer och hälsar på

Sitter för övrigt på jobbet nu och intar min lunch… Har suttit med medlemsregistret och hemsidan idag… jag börjar faktiskt få pli på den… och det bästa av allt är ju att jag bestämmer över den… Jag bestämmer vilka som kan gå in och ändra den, och vad dom kan ändra… och det är ju bara jag som är administratör…

Var på akupunktur igår, helvete vad vissa nålar gjorde ont… ibland går det bra, ibland gör det ont som faen…

Tack som fan…