Är faktiskt ovanligt pigg nu för tiden, antingen är det nya medicinen som börjat verka, eller så är det för att jag i stort sett får i mig alla vitaminer och allt sånt skit som kroppen behöver varje dag…

Ska snart ner på stan, måste på apoteket och sen hem till mamma och hämta lite grejer… tänkte väl ev. svänga in på hemköp också och köpa bubbelvatten att ha på jobbet, även om jag kan göra sånt själv… men jag vill ju ha med smak på ju

För övrigt så känns livet rätt så okej just nu… även om någonting saknas just för tillfället
Och om 10 dagar kommer jag sakna åsa som fan…
Passade på att åka ut till henne några dagar i helgen då jag ändå hade bil… hade hand om syrrans häst när hon var i stockholm, och så hade jag pappas bil… Var till stocka i lördags, hade det faktiskt supertrevligt, även fast jag var nykter… nästan imponerad av mig själv… Åkte hem strax före tolv… Kunde däremot inte sova när jag kom hem så jag putsade köksfönstret och sovrumsfönstret…

Städade lägenheten igår också, rastlös som fan… Har även hunnit med att tvätta nu i helgen, hade jussom inte tvättat på tre veckor så min tvättkorg svämmade över… Hade fått nya fina tvättmaskiner också i tvättstugan, så nu får man äntligen tvätta i varmvatten

 Måste boka biljetter till bandit boat också innan dom tar slut… ska ringa syrran ikväll…

Tack som fan…

Idag beter du dig som om ingenting har hänt… jag förstår inte… det är jävligt svårt att läsa av dig om vilken sorts dag du har… Bara det blir ett jävla stressmoment…

Var till sjukgymnasten idag… åtta nålar i dag med… så där låg jag i 15 minuter med en nål nedanför vardera fotknöl, två på vardera hand (de mellan tummen och pekfingret gör faktiskt lite ont, men bara lite) och sen hade jag en nål i vardera öra… Kände mig som en jävla teletubbie…

Skjutsade runt pappa sen så att han fick handla… sen var jag upp och lämnade hundmat till mamma, och sen åkte jag hem och vilade… och jag lyckades faktiskt somna också… Morsan ringde och väckte mig en timme senare… fortfarande jävligt trött…

Skulle ha varit ut till stallet idag också… egentligen hade jag tänkt rida i det fina vädret, men ska på stan med åsa så fort dom är klara med umgänget…

Neee, knarka lite värktabletter och klä på mig kanske…

 I don’t really mind if I just fade away 

Varför, varför, varför i helvete måste du bryta ner varenda partikel av hopp som jag har? Kan du aldrig stå vid min sida och peppa mig?
Och tydligen så vet du exakt var som får mig att se ner på mig själv, avsky mig själv och känna mig värdelös… och dessutom får du mig alltid att gråta…
Varje gång jag går in för något helhjärtat står du där och talar om för mig att det inte kommer att gå, att det inte är någon idé att jag försöker…
Det västa är, att jag i min fuckade hjärna tänker ”jo men vi slutar äta helt, så ska vi visa att vi visst klarar av nånting, sen kan jag tala om att det är ditt fel att jag sitter där med ätstörningar igen”

Blä…
 

Innan jag överhuvudtaget skriver någonting annat vill jag bara säga: Vila i frid Valle, vi ses på de evigt gröna ängarna lilleman…
Samtidigt vill jag bara säga att jag är ledsen för min systers skull… det känns för jävligt att hon än en gång gråter… det kunde ha stannat vid lyckotårarna…

Sitter och läser igenom vilken personlighet man har om man är född i råttans tecken i det kinesiska horoskopet… och jag tänkte även citera de saker som stämmer in så skrämmande bra.

*Ställ fram en oöppnad flaska vin på middagsbordet och Råttan är den förste som är framme med korkskruven. ”Lagom” är ett ord som saknas i Råttans vokabulär. Ingen kan älska med samma glöd och intensitet som en Råtta – och ingen väntar sig så mycket i retur
*Om Råttan mot sin vilja tvingas vara ensam alltför länge, går det snabbt utför med honom eller henne. Råttan blir rädd och orolig och omdömesförmågan sviker. Då är Råttan som mest sårbar och kan lätt slå in på en självdestruktiv väg kantad av utsvävningar och felsteg. (detta gäller även känslan av ensamhet)
*Råttor älskar fart och har de möjlighet att välja bil så inte blir det en liten familjebil med kombiutrymme inte. Hastigheten inte bara minskar avståndet mellan två spännande aktiviteter, utan Råttan älskar också att leva farligt och för stunden. Alla Råttor skulle köra Lamborghinis om de bara hade råd.

 Som sagt, det är skrämmande…

Sen har vi ju kombinationen råtta/kräfta…
*Om du älskar en Råtta/Kräfta och vill hålla honom kvar ett tag, bör du öva dig på att undersöka hans ansikte efter tecken på reträtt, sällskapssjuka, dåligt humör, drömmeri och/eller lust. När du lärt dig läsa din Råtta/Kräftas kryptiska ansiktsuttryck har du vunnit halva slaget. Försök inte hålla honom hemma. Stäng inte in honom. Kväv honom inte med söta kyssar. Utan ge honom en trygg och säker omgivning för hans personliga utveckling, ge honom dyra presenter och framför allt, rensa dina öron. Du kommer att behöva dem.

Och till sist bara kräftan…

*^{Du har ett gott hjärta till barn och djur och är flitig och pålitlig med det du gör.} 
*^{Kräftan kan ibland kännas lite reserverad och inåtvänd. Du har ofta ett för dåligt självförtroende och grubblar lite för länge på gamla misstag, eller om du blir sårad.}

^{Finns så jävla mycket mer att skriva men jag orkar inte just nu…}  

Det står dessutom att råttan är den förste som hittar fel och klagar, och ni som känner mig kan ju intyga hur väl det stämmer… jag är inte pessimist, jag letar bara fram det värsta i alla situationer.

Och till sist… tack som fan

Dag nummer två… jisses… det är ju en liten omställning men det går ju vägen än så länge… det är nog bara första veckan som det är drygt, sen har man vant sig… skönt att det inte bara är samma och samma också…

Jag förstår fortfarande inte, vad fan är problemet???

Anyway… Jag är totalt jävla dunderförkyld… men har tack och lov inte ont i halsen… men i stället så snorar jag, är hes och hostar var och varannan minut… Har boostat mig själv med hetvatten och ingefära… och faktiskt så börjar det kännas lite bättre… jag har inte lika ont i kroppen idag… igår var det fan olidligt…
Hoppas på att jag blir frisk snart så att jag kan börja träna igen…

Igår sa min mage ifrån på allvar… hade sån jävla magknip, det kändes nästan som att jag hade en kniv i magen (inte för att jag någonsinn haft det men ont gjorde det) Till slut kunde jag inte sitta ner på jobbet längre så jag gick ut och tog lite luft, och då släppte det litegrann… men så fort jag satte mig ner började det om… så jag höjde skrivbordet och stog och jobbade sista 1½timmarna…

För övrigt så pendlar jag upp och ner i humöret… ena stunden ler jag och är glad, den andra stirrar jag ut i tomma luften och försöker hålla tillbaka tårarna… Jag är jävligt labil i humöret, ena stunden tar jag åt mig, den andra inte…
Men det är ju bara för att kroppen vänjer sig av med den ena medicinen och försöker vänja sig vid den andra…

Nee, nu ska jag ta och göra mig i ordning och sedan gå ner på stan och möta åsa…
Fan vad jag kommer att sakna dig…
Det kommer att kännas jävligt tomt utan dig, men så länge det finns en möjlighet för dig att må bättre så är jag glad för det…

Huvudet snurrar som fan, jag vet inte om det är yrsel eller om det är min kropp som börjar känna saknad av en medicin och börjar känna av den andra… t.o.m käken känns domnad, så fort jag vrider huvudet eller ställer mig upp snurrar allt runt och huvudet lixom domnar… sån här jävla yrsel brukar jag inte ha… men det är ju som sagt inte helt omöjligt att det är medicinen…

Har spenderat tid med min pappa idag… eller jag satt vid hans dator och han kollade på sport… men jag fick ju bränna lite skivor i alla fall… så jävla less på att inte ha dvdbrännare… jag är fan less på min jävla skitdator också… vill ju ha en mindre, min borde inte ens få kallas laptop…

Har gått på magnecyl, samarin och zantac hela jävla helgen… magen är totalpaj… märkte att det började gå utför redan i veckan, sen i fredags packade den ihop helt totalt… har haft sån jävla magknip och det känns som att jag brinner inifrån… min mage torterar mig bara för att jag brukar knapra så jävla mycket piller… men jag klarar mig fan inte utan dom… jag är livrädd för den dag då värktabletterna slutar verka, jag har ju bara en sort som hjälper nu, de andra är ju fan som sockerpiller…

På något sätt känns det faktiskt som att livet går i rätt riktning nu, i alla fall en del av livet… jag mår faktiskt rätt okej ibland… allt är inte lika nattsvart som förr… nu hoppas jag bara att det håller i sig…

Ne, knapra värktabletter och all övrig medicin och lägga sig och glo på film kanske…

tack som fan

Jag läste idag att i en genomsnittlig chokladkaka finns det åtta insektsben, jam jam… eller inte…

Har äntligen helg nu, även om veckan känts väldigt kort då jag varit sjuk i två dagar… sitter här nu med huvudvärk till tusen, har suttit och spänt min käke nu i flera timmar tror jag och den gör verkligen in i helvetes jävla ont… Magen har dessutom pajat p.g.a alla värktabletter… önskar jag hade nån annan sort än de jävlarna jag har…

Ny medicin imorgon, undra hur det går… jag fick en lapp med två telefonnummer på av min läkare, det ena var till receptionen och det andra upp till 10:an… great… och så fick jag uppmaningen att ringa 112 om det blev allvarligt… känns stabilt, eller inte…

Idag har jag faktiskt städat lägenheten ordentligt… känns skönt att det är rent nu…

Imorgon blir det till att kliva upp i tid också, ska ta syrrans bil och åka ut till stallet och rida en sväng… Jag förstår att hon inte har någon lust när walle är lite dålig igen…

Och du… du är för fan inte sann… hur fan kan du hålla på som du gör? Fattar du ingenting? Jag blev fan förbannad och riktigt less… Du gräver din egna jävla grop… Jag undrar vilket som blir ditt nästa drag…

Och sen… så undrar jag vem fan det är som är en sjukt skadad människa… Inte i helvete är det jag i alla fall…

Jag finns här för dig, dag som natt… det vet du… jag tar emot dig, jag lovar…

Jag rycker på axlarna och tänker ”äh skit samma…” det får bära eller brista…

Tack som fan…

Sitter här ensam i mörkret och lyssnar på vinden som tar tag i träden utanför mitt sovrumsfönster…
Långt borta hör jag tåget susa förbi i full fart…
Jag själv verkar ha stannat upp, stannat upp för att känna efter… och inser att jag inte borde… Jag borde rusa fram som tåget, slippa tänka, slippa känna…

Vi har haft en rätt jobbig dag, mig själv och jag… hela dagen har jag brottats med mina egna tankar och paranoia… Jag har haft en sån där dag, en sån där dag som jag får ibland… en sån där dag då jag egentligen inte borde ha klivit upp ur sängen… en sån där dag då jag borde ha stannat i mörkret…

Hela dagen har jag försökt tvina fram mina tårar, försökt att uttrycka mig fysiskt, tänkt att det kanske hjälper… men även det misslyckades jag med… det kommer inte en tår…

Vinden tar ett kraftigare tag om träden, jag själv tänker lägga mig under täcket och lyssna… Det är inte bara i mitt huvud som det stormar…

Jag må behöva dig mer än du behöver mig, jag må vara beroende av din värme och din omtanke… men jag är jävligt tacksam för att du finns… När orden ekar i mitt huvud finns du där och försöker överrösta dom…

Tack som fan…

Jag kan inte hjälpa att än en gång ifrågasätta vad fan det är för fel på vissa människor, det irriterar mig så in åt helvete… Det verkar som att hur jag än gör så hamnar jag i kläm, jag blir alltid den som står ensam och sårad i slutet… Jag orkar inte med det nå mer…

Egentligen borde jag fan inte bry mig om någon annan än mig själv, det leder enbart till paranoia och en massa annat skit…
Jag klarar inte av att inte ha kontroll, jag hatar mig själv för mitt jävla kontrollbehov, men visst ger det med sig när jag börjar känna mig säker på min omgivning, men innan dess är det fan tortyr…

Dåligt samvete har jag också för att jag har ätit i två dagar nu… det ska jag ju egentligen inte behöva ha, med tanke på att jag faktiskt ätit sallad och sånt… men ändå…

Igår ville jag bara sätta mig och gråta, jag hade så jävla ont efter uppsala… fan sitta på en buss i sju timmar för ett läkarbesök som går på 15 minuter…
Fick ju i alla fall veta att i maj kanske det var läge för inläggning igen…

Ne, nu ska jag knapra lite värktabletter som vanligt och sen fortsätta skriva närvarokorten så att vi kan redovisa LOK-stödet…

Sitter här med ett glas vin… täntke göra mig i ordning snart… men har inte orkat än… har så jävla ont i huvudet, men kan inte ta nån tablett eftersom att min mage kraschat igen… så egentligen borde jag inte dricka vin heller… men eftersom att det faktiskt gått 26 dagar sen jag tog en fylla tänkte jag att det kanske var dax nu… eller fylla och fylla… vara lite social och dricka lite alkohol… Får skjuts upp på stormyra sen…

Pratade med bj häromdagen, pratade i 50 minuter, länge sen jag pratade med honom så länge… vi pratade om det ena och det andra… och vi är båda överens om att folk i den här skitstan har för lite att göra, dom kan väl räta till sina egna liv i stället för att lägga sig i andras… men men…

Fan vad tankarna snurrar runt i mitt huvud… hatar när det blir såhär, när jag bara funderar på allt och inget sådär…

Har faktiskt lite träningsvärnk idag, inte lika mycket som jag trodde men ändå lite… känns mest i armarna och benen faktiskt… men då vet man ju att det tar lite i alla fall… träning imorgon igen… sen får vi se hur det blir till veckan  i och med att jag ska till uppsala och allt, får se hur slut jag blir efter det…

Ne, jag ska nog gå och diska lite nu innan jag gör mig i ordning…

Tack som fan…