Spiralen går neråt, jag hatar det här…
Måste på apoteket och hämta ut ny medicin också, det kanske blir bättre då… Jag klarar fan inte det här… Igår kände jag faktiskt för att ge upp, med gråten i halsen och allt som hör där till… Men i stället tog jag en sömntablett och la mig under täcket och försökte tänka på något bättre, och till sist så somnade jag…

Igår åt jag ingenting på hela dagen, eller jo ett strips och två pastaskruvar… det var allt… Visst var jag hungrig där ett tag, men det gick över rätt fort…
Idag har jag ätit två mackor, men är inte ett dugg hungrig nu, inte på mat i alla fall…
Måste ta mer värktabletter också, huvudet värker som fan… hoppas bara att magen klarar det även fast den inte fått nån mat…

Mamma plåstrade om mina fötter igår, sen började det klia som faen… irriterande när det kliar sådär och man inte får klia, men nu tror jag att dom kan läka i alla fall… förstår inte varför jag gör sådär mot mig själv, varje steg känns som att gå på rakblad… det är inte friskt, jag vet… men det är precis som att jag tappar kontrollen när ångesten kommer…

Kanske är det så att min julångest börjar bli värre… jag är verkligen livrädd för hur det blir på julafton… säger jag nånting så blir det bara fel, och säger jag ingenting mår jag dåligt själv eftersom att jag försöker trycka ner allting… allra helst eftersom somliga andra får öppna käften och faktiskt vara jävligt ohyfsade…

Syrrans häst kanske ska ner till uppsala nu också, för ett märgprov… usch, fy fan vad jobbigt… hon har ställt in sig på det värsta, jag tycker så jävla synd om henne… Önskar att jag kunde göra nånting, eftersom att hon har varit där för mig när jag har haft det svårt… Hon har hjälpt mig jävligt mycket faktiskt…

Nä jag kanske borde städa lite… det ser fördjävligt ut här hemma (enligt mina mått) Måste sysselsätta mig med nånting, innan jag blir galen…

Tack som fan…

Sitter här alldeles tudelad, jag vet inte vad jag ska tycka, vad jag ska tänka… hur jag ska vara, vad jag ska göra…
fan fan fan…

Ibland tar livet en oväntad vändning, och man inser hur ovärdeligt vissa saker är… en blick, ett leende, en kram kan betyda så mycket… och när det slits bort känner man sig bara tom… Det må vara länge sen, men så fort jag tänker tillbaka fylls jag av en konstig tomhet, som om såren går upp…

Men det är ju så, sår läker men ärren varar för evigt… Sen om det är synliga ärr eller inte… eller kanske både och, det spelar ingen roll… eller jo, för somliga människor som anser att det som inte syns inte finns…

Trots allt så ekar orden i mitt huvud ”du måste ju välja vem du kan lita på” det tog faktiskt väldigt hård, men jag är glad att du faktiskt stod vid min sida, annars hade du nog lyckats såra mig som ingen annan… Jag skiter i om ”vissa människor” tycker att jag är korkad som står vid din sida… De har ingen jävla aning… De vet inte hur det känns, att hitta någon som nästan är precis lika en annan… De har ingen aning hur det är, vad vi har gått igenom… Jag står vid din sida genom eld och vatten…

Åsa… Hoppar du så hoppar jag… Jag klarar mig inte utan dig, inte en gång till…

Har nyss varit med mor, far och mormor och shoppat… tanten gör mig galen… springer runt som en liten dvärg och trängs och har sig…
Har stressat arslet av mig då det kommer folk hit, jocke sa nån gång efter sex, jag har precis kommit innanför dörren… pust…
Har i alla fall hunnit diska och hällt upp ett glas vin åt mig själv…

Handlade upp mina sista pengar på systemet idag, kanske inte det mest smarta men ändå, jag har glittriga cider dom andra fanns inte så jag fick nöja mig med dom med glitter, men dom är go dom med…

Sitter här i tajts och en enorm tröja, tänkte göra mig i ordning snart men kände att jag faktiskt ville sitta ner och slappna av ett tag… fan stressat hela dagen… bara mormor gör mig stressad…

Neee… har fler saker att göra… knapra piller bl.a…

Tack som fan…

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Allt har varit så upp och ner…
Julen närmar sig, ångesten blir starkare för varje dag som går, hur fan ska det bli i år?

All min sympati och mina tankar går just nu till min älskade syster. Jag hoppas att du får hem honom, att det inte är blodcanser… Jag vill inte se dig förlora något som jag vet betyder så mycket för dig. När din drömmar äntligen gått i uppfyllelse vill jag inte se dom rasa… Du är inte värd alla motgångar…  

Jag kanske egentligen borde må bra i dagsläget, jag kanske borde se det positiva i tillvaron… men det går inte… lik förbannat ser jag bara mörker…
Piss säger jag bara….

Har varit och lämnat dragos till åsa idag… han är så jävla vacker den killen… vi har faktiskt haft en bra vecka, han och jag… förutom några hundmöten och så, men annars har allt gått galant… jag tror vi tycker om varandra lite, dagge och jag

Önskar att det kunde sluta pissa från himelen nu, fan jag vill inte ha nå jävla regn, jag vill ha snö… massiv av snö… eller ja, upp till ½ meter i alla fall…

Dagen har för övrigt varit fylld med ångest och ett och annat raseriutbrott… Vaknade i morse och var så in åt helvete förbannad… på vad, det vet jag inte… men arg det var jag… sov två timmar till, men inte blev det nå bättre för det… Som tur är har faktiskt inte min ångestdag gått ut över dragos, han har bara tittat på mig, lagt sitt huvud i mitt knä, och efter det har han fått mig att le… han är ju så jävla vacker… den hunden får mig fan att smälta… och lite kul är det ju att det går lite framåt med träningen också… det är ju det som får en att vilja fortsätta…
Håller tummarna att buren passar honom, det vore fan prefekt…

Annars sitter jag här och funderar över allt som vanligt…
Julen närmar sig, ångesten tilltar för varje dag… hur fan ska det bli i år? jag orkar fan inte med nåt jävla skit… inte nu, inte i år…
Ska nog ha dagge över jul i alla fall, så att åsa får åka ner till sin pappa..

yes… over and out…

och du… tack som fan

Mardrömmarna duggar tätt… hade en till häromnatten… stackars dragos blev förtvivlad när jag helst plötsligt satte mig upp i sängen och skrek för full hals… Sen låg han så tätt intill mig, precis som att han ville trösta mig, ville visa att han fanns där, att jag kunde vara trygg…
Han är så otroligt känslig denna lilla varelse, han känner av minsta ledsamhet, minsta ångest, minsta sorg… då finns han där, precis som att han vill trösta…

Vi jobbar fortfarande med hundmöten, mötte en jävligt bra hundägare igår, som hade haft samma problem med sin hund, så han gick förbi, trots att dragos hängde i nosgrimman… sen stannade han två meter bakom oss och pratade… då hade dragos lugnat ner sig och jag tog av honom grimman, då var det precis som att inget hade hänt han bara stod bredvid mig och tittade på hunden… det var bra, sånna hundägare behövs det fler av, som förstår att det är jävligt svårt att träna hundmöten om man aldrig får möta en hund…

Har precis klivit ur duschen, skönt med en varm dusch när det är sånt här väder ute… det snöar och blåser utav fan… men det hindrade inte mig och dragos från att ta en långpromenad, han fick  springa lös i skogen och så tränade vi inkallning… han kan ju, det är bara det att det verkar som att det inte alltid kopplar när han blir stressad…

Åsa var precis hit och hälsade på honom en snabbis… han blev så glad så glad… han tycker om sin mamma…

I morse kände jag doften av farmor igen, jag stod i sovrummet och sådär bara ändå kom hennes doft och stannade i några sekunder, sen försvann den… Ibland tror jag faktiskt att hon vill visa att hon finns här, och tar hand om mig… En ängel levande som död… hon var verkligen världens omtänksammaste människa min farmor, i henne fanns det inget ont… Jag saknar henne, alltför ofta… Jag tror det är tre år sen nu i februari… jag kommer ihåg det så väl eftersom att jag satt fast i värsterås då och inte kunde komma och vara vid hennes sida där hon låg på sjukhuset i östersund…

Nä, nu ska jag försöka ta och  göra mig i ordning… fest på odd fellow ikväll, ska bli skitkul att träffa brudarna igen faktiskt…

Tack som fan !!

Varför drömmer jag alltid att jag drunknar… alltid… Det är ganska skrämmande att vakna med ett ryck och upptäcka att man faktiskt håller andan…
Inatt var jag på kryssning, en finlandskryssning… och så körde båten in i en annan båt och vi sjönk…
Jag simmade i korridorerna allt för att kunna komma ut… framför mig hade jag mamma och pappa som också simmade för deras liv… De hann upp till ytan, jag hann aldrig upp…
Men ändå så blir jag lite fundersam över att jag faktiskt kämpar så för mitt liv i drömmarna, det är precis som att jag verkligen vill leva men någonting händer så att jag drunknar, eller brinner upp, eller faller, eller kvävs, eller något annat… men just i det tillfället, när jag är nära att dö, så känner jag att jag faktiskt vill leva…
Är det så att jag faktiskt kämpar för mitt liv varje dag? Att jag vill tro att allt ska bli bättre, att allt ska lösa sig tillslut…

I morse var hunden fan inte värd många kronor, men jag behövde knappt säga något, han visste så väl att han gjort fel… sen tittade han på mig med sina olyckliga ögon, då blir man ju bara tvungen att ge honom en puss på huvudet…

Vill att tiden ska rusa iväg nu, vill ha helg…
Städade faktiskt igår, även om jag började det hela med att asgarva åt dragos… han verkligen attackerade dammsugaren, jag skrattade så att jag fan fick slut på luft… Jag var tvungen att ringa åsa till sist och tala om för henne vilken idiot till hund hon har, även fast det tog bra länge innan jag fick fram något som var förståeligt eftersom att jag skrattade så att tårarna rann… och när jag hade skrattat klart sa åsa ”-fan vad härligt att höra dig skratta sådär igen, det var länge sen nu” och det kanske var det, det var ett tag sen jag verkligen skrattade så att tårarna rann…

Nacken är fan inte att leka med idag, jag har så jävla ont… att jag ser flimmror (är det ens ett ord?) framför ögonen är ju en vana nu, det har jag gjort hela veckan… men idag har jag ondare än jag haft på länge… Ibland strålar det ner i benen eller ena armen, men mestadels går värken uppåt till huvudet… Jag hatar det här…

Nu har jag i alla fall snart helg, slutar om typ 30 minuter… Då blir det till att gå hem och ta ut monstret, sen ska jag tvätta och fixa lite julfint… Byta gardiner, fixa upp ljusstakar (hi hi stake ) Lite glitter och annat kul… yaay… det är fan mysigt… Det snöar ju t.o.m idag, riktigt mysigt faktiskt… även om det blåser som faen…

Ne kanske ska göra lite nytta här på jobbet… (man är väl ovärdelig, eller hur var det nu )

Anyway… tack som faen !

Jag blev precis attackerad av en spindel, eller kanske inte riktigt men nära därpå… jag hatar småkryp, allra helst när dom är i håret på en… så nu kryper det över hela min kropp, eller där ljög jag igen, över nästan hela min kropp

Har nyss knarkat värktabletter och pratat med pappa… han ska bjuda på mat idag… Ska bara iväg på psyk innan och tala om att den nya medicinen fan inte fungerar alls…

Min telefon vart störd igår också, först gick det inte att skicka sms ifrån den, sen gick det inte att ringa till den… men ta emot sms och ringa ifrån gick… orkar fan inte med om den ska krångla… blir ju bara jobbigt ju…

Just nu bor lilla Dragos hos mig, eller Knubb&Slubb som jag döpt om honom till Men han är go den lilla korven… även fast han flyger runt som en virvelvind ibland… Han ligger väl och grisar i min soffa nu medans jag är på jobbet…
Vi får väl se hur han reagerar på dammsugaren ikväll, jag måste fan städa… ska ju göra julfint ju Åsa säger att han hatar dammsugaren och typ attackerar den eller nåt sånt, precis som sigge gjorde (sigge är för övrigt min franska bulldog som jag hade förut, för er som inte vet) Fast sigge var ju så liten så han åkte typ med på dammsugarmunstycket medans han lät en massa… Så går det när man hatar snabeldrakar…
Men blir dagge tokig får vi dela av lägenheten i två delar… sovrum/vardagsrum och hall/kök, så får han vara i den del jag inte städar… för städa det måste jag… och tvätta också för den delen…

Ne, nu blir det till att fixa lite med ekonomin, sen har vi möte om 15 minuter… suck…

På återseende…
tack som fan…

Blev fest igår, hade det faktiskt rätt trevligt måste jag säga… Även om vissa människor var lite oförskämda… Men visseligen så var jag på det humöret igår så att jag faktiskt inte kunde hålla käften om vissa saker… de flesta tog det på rätt sätt i alla fall…

Nyss varit hos mamma och fått mat… och pratat skit om allt och ingenting… faktiskt rätt skönt att kunna prata med dom om nästan allt… förutom att min far frågade om jag rakade mer än bara ben och under armarna, men det är han det… han fick till svar ”det tänker jag inte ens svara på, för det angår dig inte” då bara skrattade han… Det är min far det

Kan ju även skriva att min syster just nu är på akuten… nånting hände i stallet och hon bara föll ihop och skakade, men hon lyckades ta sig hem och sen antar jag att hon fick skjuts till akuten… Hon funderade väl om det kunde vara så att hon fått panikångest, och det är ju helt förklarligt, hon tar ju ut sig själv… två hästar, en hund (som är stor som en häst, eller nåja nästan i alla fall) och dessutom ett jobb som hon inte trivs med… och bara det tar ju på krafterna… Hoppas allt går bra i alla fall…

Blev faktiskt glad igår när jag fick höra att det syndes lite att jag gått ner i vikt… det kändes som att hela jag log…

Mina fötter värker fan idag, mamma sa att jag behövde gå till en läkare, men jag vill inte… det där är mitt sätt att avreagera mig på, det syns inte… däremot så känns det och jag blir påmind om allt varje steg jag tar… Min lilltå håller däremot på att ha ihjäl mig, den gör så jävla ont… och det är inte ens självförvållat… är min kropp så hemsk så att min lilltå inte står ut längre och håller på att ge sig iväg?

Nä, nu mår jag illa som fan… tror jag måste gå och spy eller nåt… bläää…

Har precis kommit in ifrån en kvällspromenad med vovven… svinkallt ute ju, och jag glömde självklart vantar, och kom inte på det förens jag gått en bit… tur att vovven går lös så att jag kunde gömma händerna i min alldeles för stora jacka
Kallt, stjärnklart och fullmåne… det kom dessutom lite snö i morse så det var vitt på backen…

Helt ärligt så känns det lite tudelat just nu, på ett sätt skiter jag i vad du tycker, men å andra sidan så bryr jag mig… Jag tycker bara inte om när människor pratar sådär om någon som står mig nära, då säger jag det… jag vill att människor ska få veta sanningen om vad som sägs bakom deras ryggar… så att de kan genomskåda människor som utger sig för att vara nånting annat… Och tycker du att jag är dum i huvudet för att jag resonerar så då får du väl göra det då…
Jag har bara sagt sanningen, och egentligen borde jag ifågasätta vad fan ditt jävla problem är…

Som vanligt sitter jag här med ångest, ångest för en massa saker… dels för att du säger som du säger om mig, jag trodde faktiskt bättre om dig… och dels för att du är som du är emot mig, du gör mig så jävla förvirrad…

Det blir nog fan snart till att bädda rent i sängen och sen lägga sig och glo på nån film och sedan sova… jag pallar fan inte att vara vaken… Ska nog bara äta nånting litet först… eller om jag skiter i det…

Jag är less på folk som hugger mig i ryggen… som utnyttjar en… folk som spelar ett spel… som drar nytta av ens svagheter…
Jag må ha sårat människor i min framfart, det kan jag erkänna… men aldrig med vilja eller medvetet…
Jag är en jävligt lojal människa emot de som står mig nära, jag värderar mina vänner högt, högre än mig själv… Vänner är det viktigaste man har, vänner som finns där för en, som försvarar en, som tröstar en när man är ledsen, och dessutom skrattar med en när man är glad…
Jag önskar att jag kunde skydda mina vänner emot vissa människor, önskar att de inte blev sårade, att jag kunde göra nånting åt deras sorg… Men det enda jag kan göra är att finnas här…
Hoppar ni så hoppar jag… jag klarar mig inte utan er…

Då har man precis kommit hem, har varit borta och kikat på film… borde egentligen sova men här sitter jag och försöker samla mina tankar…
Det kliar något så fruktansvärt i fingrarna, alltså nu menar jag inte kliar som klåda, utan det kliar för att dom är rastlösa… jag vet att jag inte borde, men jag vill, eller jag vill ändå inte… men ändå vill jag så gärna… jag kan inte sluta… Det gör ont, det gör fruktansvärt ont, men ändå kan jag inte låta min kropp läka, jag måste hela tiden vara där och se till att dra ut på mitt lidande… Självdestruktivitet kallas det, smärta är en så jävla skön känsla ibland, obehaglig men på ändå skön… jag tror det är för att jag får alla tankar samlade på smärtan då och inte på allting annat…

Hela den här veckan har faktiskt gått bra, fast jag inte hört så mycket ifrån dig… Det har gjort lite ont ibland, men inte som förr… Nu sitter jag mest och funderar över hur helgen ska bli, vad ska du göra? vad ska jag göra? kommer du att höra av dig? Jag borde lägga ner JAG VET, men det är svårt… ändå känns det på något sätt som att jag är redo för något nytt att hända, att en ny gnista ska tändas… men på samma sätt inte… fan det är svårt ibland…

Imorgon får jag skjuts till systemet, sedan tänkte jag faktiskt höra om jag även kunde få handla lite, mitt kylskåp ekar igen, som vanligt… det ser lite dumt ut med bara alkohol där, dessutom kör jag ju på budgetvarianten varje gång vi är ut eller festar, äter hemma… dessutom slipper jag köa eller ha störiga brudar som blänger… det passar mig alldeles utmärkt, dessutom får jag ju också sulla som jag vill, för det är jag bra på, spilla mat överallt…

Till veckan kommer nog dagge hit och bor med mig i några dagar… (Dagge som i Dragos, dragos som i hunden med damp ) Han är go den lilla korven… lite understimulerad, okoncentrerad och ouppfostrad… han är ju dessutom i den ålder där hundar glömmer allt dom tidigare lärt sig så man få börja om från början… Men han är en stilig kille… och han får vara hos mig så mycket han vill, eller rättare sagt så mycket hans matte Åsa vill
Det fungerar ju så bra att alla tre hundar går ihop (rocky, min hund som bor hos mamma och pappa. Ilo, min förra hund som min syster tog över för att jag inte skulle behöva sätta honom hos någon främling på foder) Båda dessa plus dragos går ju kanon ihop. Rocky och Ilo är ju som två bröder… två jättebröder då rocky väger 40kg och Ilo 50kg, men dom går där bredvid varandra som dom aldrig gjort nåt mer… men folk byter ju sida när man kommer med en schäfer och en rhodesian ridgeback. Dom brukar även byta sida när man kommer med dagge, bara för att han ser ut som en ”kamphund” vilket han inte är, jag säger spansk mastiff och galgo español och då blev det en liten korv i labradorkropp och med lite bredare nosparti… dessutom är han gulbrul i färgen… men hur snäll som helst, bara osäker vid hundmöten… men det jobbar vi på…

Jag har lite svårt att släppa det som har hänt under veckan… allt svek… all falskhet… all ovisshet… Hur fan vill du ha det???

Jag blir galen över hur du ställer till det i min hjärna… jag vill inte bry mig, men jag gör det… och ju mer jag gör det desto värre blir det…
Jag trodde att vi hade hittat en balans… och visst går jag med på det… på ett enda villkor… och det villkoret vet du… jag ska inte vara den som du ringer när du inte fått nåt annat, det ska vara mig du ringer på en gång…

Fan jag saknar min vovve här… min älskade rocky, eller min älskade Ilo, jag saknar er så det gör ont… ilos värme och närhet, och rockys fina ansikte, och lekfullhet… Men kommer ju dragos i alla fall, så får vi se hur mycket jag kan uppfostra honom… för nu blir det hårt, om Åsa någonsin ska orka med honom så måste han lära sig. och det är det som jag ska försöka lära ut nu… med lite lek och allvar… jag får nog lite pli på honom om jag får jobba ett tag

Åsa du vet att du kan be om hjälp, jag står här vid din sida på gott och ont… jag finns här för dig, be om hjälp om du måste…
Jag vet att du kommer att klara allt det här, du är så jävla mycket starkare än så…