Fan vad skönt det är att det äntligen börjar bli lite ljusare ute… jag längtar efter solen, och ljuset… fan leva i mörkret gör mig bara deppad… även om jag faktiskt klarat mig denna vinter… men jag har ju några i mitt liv att tacka för det

Hur vore det om människor i den här jävla staden kunde släppa det gamla och gå vidare? Det är väl för fan ingen som är intresserad av vad som hände för två år sen heller… inte för ett år sen heller för den delen… men ändå måste folk rota i det förflutna bara för att hitta någonting som dom kan vända emot en… så jävla patetiskt…

Jag har hittat en ny favorit skiva nu… fy fan vad det är bra… måste fan lägga in den på telefonen så kan jag lyssna på den hela vägen ner till uppsala på tisdag… och hela vägen hem sen… ska ju på akademiska igen… suck… sitta på en buss från 06:50-10:45 och sedan från 13:30 och typ 4 timmar framåt… jävligt givande dag… får väl se vad läkaren säger denna gång…
Ska kanske få ny medicin också tydligen… byta ut den som typ inte fungerar… onödigt att äta den, fast dom vågar inte ta bort den utan att sätta in nåt annat… crap…

Ne nu är det dax att packa ner allt till träningen (måste ju fan sparka mig i arslet nu) Jag tycker att det går alldeles för sakta…

I don’t know why I needed you more
I don’t know how, you got through the door
I don’t know where you were
But back and forth, back and forth

Tack som fan…

Det är mitt i natten, regnet piskar emot fönsterrutan i mitt sovrum… jag sitter här alldeles ensam och funderar… funderar över saker omkring mig, funderar över vad som försigår i mitt huvud… funderar över allt…

Du har lyckats nästla dig in i mitt huvud, du finns där, hela tiden… vad fan gör du med mig?? det är den enda frågan som fan ekar i mitt huvud hela tiden… jag vill låta dig komma så jävla nära, men jag är rädd över konsikvenserna, vad du än gör… såra mig inte… det är det enda jag vill… snälla var ärlig emot mig… det är det enda jag ber dig om…

Till råga på allt så tänker jag på dig… är du så jävla blåögd?? vad fan händer med dig nu?? kan du bo kvar?? frågorna är många, och jag antar att jag fan aldrig kommer att få svar… du är så jävla mystisk, och visst har du dina anledningar (det har jag ju märkt såhär i efterhand) men ändå, det är ju bara jag…
Efter allt som har hänt så vill jag fan veta, jag vill bara prata med dig, höra hur det är med dig… låta dig veta att jag faktiskt finns här, vad du än har gjort…

Åsa sa idag att jag var gudmor… bara det får mig att le… du och izack betyder så jävla mycket, jag försvarar er in i döden… och det spelar ingen roll vad alla säger, jag säger sanningen, och sen är det upp till dom om dom vill tro på det eller inte… Jag slåss för er, med näbbar och klor, det är så riktiga vänner gör… och du åsa har gjort så jävla mycket för mig, även om du inte vet om det, eller att du inte vet vad du gjort, så har du stärkt mig som människa så in i helvete mycket, jag står i skuld till dig… du är totalt jävla underbar… tänk om alla fick se vilken underbar människa du är, och framför allt en underbar mamma… och jag är stolt om jag får ha Izack som gudson, han är världens vackraste lilla kille… han är så jävla fin…
Och du är den underbaraste vän man kan ha… och som sagt, jag försvarar dig in i det sista…

Och DU ska bara våga gå till handling… du kan ju försöka ”slå in skallen på mig” som du själv uttrycker det… Det biter inte på mig, dina tomma hot… Det får mig inte direkt att tycka bättre om dig, men det är väl kanske det du vet, att jag inte har så höga tankar om dig… och mig kan du fan inte manipulera, dina jävla snyfthistorier biter inte på mig… du vet precis vad du har gett dig in i, ta ditt jävla ansvar… mer än så kan jag inte säga…

Nu har jag lättat mitt hjärta en än gång… även om jag inte nämnt några namn… för sånt gör jag inte… hänger inte ut människor så… dessutom känns det ganska skönt att veta att ingen förutom jag och de som står mig närmast vet vem eller vilka jag pratar om… och anta för fan inget, det är inte de människor ni tror att det är… de som inte är involverad i mitt liv har egentligen ingen jävla aning om vad jag snackar om….

Det var allt… nu blir det till att lägga sig i sängen och kolla på det sista avsnittet av heroes säsong 2…

Tack som fan…

Har nu gått 16 dagar in på det nya året…

Helt ärligt så sitter jag här med blandade känslor… Jag är sprudlande glad, samtidigt som jag är ledsen och förbannad… det är jävligt förvirrande…

Livet verkar ändå gå i rätt riktning, det känns i alla fall som så… dessutom har jag bevisat för omvärlden att jag inte alls behöver dricka varje helg, utan ångest… har dessutom bevisat att den ångest jag har inte beror på alkoholen…
Blev jävligt ledsen i måndags, man står handlöst och ser på men kan inget göra… I måndags blev jag faktiskt rädd att jag kommer att mista dig, att du kommer att lyckas att ta ditt liv…

Humöret har verkligen skiftat denna vecka, antar att det beror på koffein och sockerbrist, eller att kroppen saknar det efter som att den inte får lika mycket längre…
Blev faktiskt riktigt förbannad över hur vissa människor behandlar djur idag, jag borde egentligen inte titta på sånna tv program men nu blev det så… fy fan för vissa människor… Jag skulle aldrig kunna plåga ett djur så mycket…

Ilo har föresten blivit morbror… appropå ingenting sådär…

Och du… en sak ska du ha jävligt klart för dig, att hota mig gör ingen skillnad. Jag är för fan inte rädd för dig. Och mig kan du inte manipulera, men jag antar att det är därför du försöker köra med hot istället…

Du ger mig fjärillar i magen

Sitter i vanlig ordning på jobbet, väntar på att det ska brusa klart i vattenflaskan så att jag kan hälla i mig äcklet… bläää… men jag har ju så in i helvetes jävla ont i huvudet…

Var hos mamma igår och åt… jag åt korvstroganof och dom åt lamm med potatisgratäng… Pappa jämförde lammfilén med en dvärgpitt, för en sån hade han sett på film… och folk undrar vart min sjuka humor och mina kommentarer kommer ifrån
Min mormor och min moster var också där… och jag avböjde faktiskt att dricka vin med dom… jag fick en cola zero i stället (det är ju lite bättre än vanlig cola i alla fall)

Var även på psyk igår och la upp en plan för 2008 med delmål… det kändes faktiskt helt okej… ska även träffa min läkare den 21, och sen träffa läkaren nere i uppsala den 29…
Mamma berättade att det finns en medicin nu emot mina benryckningar (eller restless legs som det heter) Men jag kände det att jag vill fan inte ha nå mer mediciner… och det stör mig inte så mycket nu längre, benen rycker lite i tid och otid bara, och allra helst när jag slappnar av och t.ex. glor på film eller ska sova… men jag har vant mig nu, det var värre när jag var liten och blev galen för att benen ryckte…

Försov mig idag också… vaknade 20 i 10, börjar jobba kl 10, så det blev bara att kliva upp, sätta upp håret, klä på sig och gå till jobbet… jag blev 10 minuter sen men det gjorde inte så mycket… Ska bli så jävla skönt med helg… två timmar kvar, sen får jag gå hem och vila en stund innan jag ska tvätta… måste fan dammsuga också, stör mig som fan på att det är stökigt…

Igår kände jag ett litet pirr i min mage, det kittlade sådär störtskönt
Det finns saker som bara får mig att le, jag går runt med ett sånt där dumflin igen… men det är härligt, så jävla härligt… Även om jag kämpar vissa kvällar och nätter, och får släpa mig upp ur sängen för att inte sova bort hela dagen så mår jag faktiskt lite bättre nu… just alldeles precis nu… Låt mig få må bra en stund…

Tack som fan…

Dag två går än så länge bra… lite huvudvärk vilket förmodligen beror på saknaden av socker och koffein… Var bra in i helvete sugen på coca cola igår måste jag erkänna… och i morse… men jag lyckades hålla mig ifrån det…

Ska snart äta lunch här på jobbet, eller nåja lunch och lunch, flytande föda… bara att bita ihop och hoppas på det bästa, att det är värt det… Jag hoppas också att jag har tillräckligt mycket jävlaranamma i mig att fortsätta…

Sitter och håller koll på väglaget åt mina två systrar, dom ska ner och hämta lilla Valdemar som nu är mycket mycket bättre och kan få komma hem till sin egen box och sina hästkompisar… Jag är så glad för min systers skull…
Dom fick låna pappas bil, och det kan jag förstå, känns ju betydligt säkrare att åka i en subaru med 4×4 än en volvo 945 ska ju tilläggas att dom ska dra hästtransport också… redan tre olyckor på vägen ner hittills… två mellan axmartavlan och tönnebro och en mellan hudik och iggesund…

Här har det dock slutat att snöa nu… mysigt med snö, fast det är ju ändå bra att det slutar så att jag slipper åka igloo hem (har syrrans bil) skulle till mamma och äta men det blir nog inte så… ska plocka upp min syster sen på lämpligt ställe så att jenny får åka och lämna hästen i forsa…

Jag tar det lugnt, det känns bra… Det är precis vad jag behöver…

Tack som fan

Då är vi inne på det nya året… Hade det jävligt trevligt ute i stocka… tack som fan för det… ni är underbara…

För övrigt har det nya året börjat helt okej måste jag erkänna, förutom att jag nu är tillbaka på jobbet… Har börjat min första coca cola avvänjningsdag nu, och hittills går det rätt bra… men jag räknar med att klättra på väggarna ikväll och får abstinenssvettningar och andra trevliga saker… det kanske ska tilläggas att jag inte varit utan coca cola på kanske 6-7 år, det är minst sex år i alla fall som jag i stort sett druckit det dagligen… men nu hoppas jag kunna vänja mig av med det och börja ett kanske nytt liv, eller åtminstone kanske lite bättre…
Har även planer på att träna lite mera detta år, men jag vill inte sätta ribban för högt och säga att jag ska, för om det inte blir så kommer jag då bli fruktansvärt besviken på mig själv… så vi börjar med coca colan, sen får vi se hur långt orken räcker… för man ska ju orka också…

Är fortfarande inne i min sova 14 timmar om dag period… sover mellan 10-12 timmar varje natt, och dessutom 2 timmar under dagen… Jag är bara trött jämt… jag orkar inte göra nåt, och gör jag nåt blir det så energiskt så att jag tar död på mig själv… jag har inte hittat det där mellanläget, antingen gör jag inget, eller så för mycket…

Jobbar till tre idag, sen blir det promenad till pappa för att äta mat där… sen blir det väl promenad hem också antar jag… och det borde ju räcka som vardagsmotion, det blir ungefär 6km… hoppas bara på att vägen är plogad, drygt att halka runt i massa slasksnö…

Jag kan dessutom meddela att jag är överlycklig för min kära systers skull… dom har förmodligen hittat felet på hennes häst, och visar proverna okej idag så får hon säkert ta hem honom och ge honom det han behöver själv, och han kan leva ett långt liv med henne framöver… han behöver bara tillskott av det hans kropp inte kan producera själv…

Sparka mig i arslet och ryck upp mig ur mörkret… Jag vill inte vara där längre, i dimman i mörkret…

och för första gången i år… Tack som fan…

Vi är nu påväg mot ett nytt år… nya möjligheter, nya tag, nya förväntningar… Jag kommer ihåg mig själv säga för exakt ett år sen ”bye bye fucked up 2006″ och jag säger samma sak iår, med förväntningen om ett bättre år…

Firar in det nya året i stocka, med de älskade vänner jag värderar så högt… När andra sviker och när jag gråter förtvivlat, så finns ni alltid där och har nånting positivt att säga…

Har även varit och hälsat på åsa idag, pratade lite skit, åt mat och var allmänt… ja allmänt bara oss själva… Izack var glad som vanligt, han är så jävla go den där ungen…

Det är underbart att ha vänner som värderar vänskap lika högt som en själv… vänner som bryr sig, som kommer förbi när dom har tid på en blixtvisit, vänner som ringer och hör hur det är, eller bara skickar ett sms… vänner som inte snackar skit bakom ens rygg, vänner som alltid finns vid ens sida… De som är tacksamma, som ställer upp tillbaka och talar om för en att man är värd något…

Nä, nu ska jag ta och göra mig i ordning och sedan åka iväg till stocka…

Får väl passa på att önska alla ett gott nytt år… jag hoppas på det bättre, gör det ni med…

och för sista gången i år… TACK SOM FAN !!!

Då har man överlevt julafton också… Har mått fruktansvärt dåligt över det, men när den väl kom gick det rätt bra… Jag har nu två helt stillsamma jular i mitt liv… Det går åt rätt håll…
Jag å andra sidan har varit på bristen till sammanbrott i flera dagar nu… I söndags bröt jag ihop rejält… hade bj på besök… och han sa till mig ”elin du får gråta om du vill, även fast jag är här” jag bara tittade upp i taket, bet ihop och höll allting inom mig… som vanligt… Började sedan småsnyfta i telefonen, men då var det i alla fall ingen som såg mig…

Jag vet egentligen inte varför jag mår så dåligt, eller jag har ju mina aningar, men det är många småsaker som gör att jag känner att det bara är för mycket… ibland undrar jag om det är jag som är en vek jävla människa… eller om allting som legat och gnagt under ytan faktiskt börjar komma fram… gång på gång tänker jag ”Fan jag är inte såhär stark” Jag lyckas knappt hålla huvudet över ytan som det är, och ändå händer en massa skit… allting jag rör vid rasar, jag har en förmåga att förstöra allt i min väg… Jag hatar mig själv för att jag sätter de fina människor i min närhet i riskzonen för det…

Det kändes som att jag faktiskt hade kommit över vissa saker, att jag var beredd att gå vidare… men innan jag vet ordet av så ursäktar jag min egen existens och sitter där igen, och hatar mig själv för att jag har fastnat… Fan också…

Dragos har i  alla fall fått ett nytt hem, jag hoppas det går bra för honom och att den lilla korven sköter sig… men fan vad han redan är saknad… Saknar hans små kängruhopp han alltid gjorde… men han får det bättre såhär, hoppas jag… älskade korven…

I morgon kommer i alla fall Ilo hit, kan lova att det blev fullt hus i mammas lilla trea med mamma, pappa, syrran från stockholm, syrran från forsa, hennes sambo, mormor och tre hundar… men man behövde i alla fall aldrig känna sig ensam, för man hade alltid en nos i knät… Ilo klättrade upp och la sig i mammas fotölj, och rocky låg bredvid… Ilo såg dock lite skamsen ut i flytvästen han fick, men söt det var han…

Nä, nu ska jag fortsätta dränka mina sorger i vin och fixa klart mig så att jag kan åka till peter… blir utgång ikväll… kanske blir lite gladare då…

Will you be there when I’m falling?

Tack som fan!

Sitter just nu på jobbet, väntar att tiden ska gå… känner mig risig idag, fruktansvärt risig… ändå är håret nytvättat och jag nyduschad… håret är fortfarande fuktigt och doftar lite lätt schampo…

Har i stort sett ägnat dagen åt ekonomi… räknade först ihop inkomsterna, gjorde i ordning dessa för bankning… Betalade sedan räkningar för ett sexsiffrigt belopp… Känns lite skumt ändå att ha full insikt i ekonomin… men ändå känns det förtroendegivande…

Blir ner på apoteket sen, handla mediciner… sen ska jag köpa julklappar, de sista två… Ska även äta hos mor, och kramas med min älskade lilla lurv… eller stora lurv kanske man ska säga… Min älskade lilla knubbis…

Pratade med min syster idag också, hon uppdaterade mig om hur det gick med hästen osv. Jag har dragit mig från att ringa eftersom att jag inte vill tränga mig på, hon kanske vill vara i fred… det vill jag när jag är ledsen…

Sitter och lyssnar på bandit rock vol 2 nu, den är min nya favoritskiva måste jag faktisk erkänna… lillasysters version av umbrella är ju så jävla skön… även renegade five regerar ju… undra om man kan få med någon och kika på dom i söderhamn den 1 feb… hmm… börja jobba på det kanske…

Har handlat massa alkohol idag också… så bra gick det för elins JagSkaFanInteSupaLikaMycketPeriod men jag behöver ju inte dricka upp allt… så som min far sa idag ”man va fan du har ju tre månader på dig, det är ju luuuugnt” bara för att han kan hälla i sig en sjuttis whiskey på två timmar… (även om det var länge sen nu)

Har fortfarande lite problems med att äta, får dock i mig nån macka till frukost… det är resten av dagen som är problemet… fast jag åt en korv igår och en massa vindruvor… Idag har det varit en macka, ½liter coca cola och en jävla massa värktabletter… Magen börjar klaga…

Håller tummarna för att dagge ska hitta hem, även om jag kommer sakna den lilla korven förbannat jävla mycket… han är speciell, totalt jävla fläng men ändå så speciell… Fan hade jag bara mått bättre skulle han få vara hos mig, vi tycker ju om varandra… men nu mår jag ju som jag mår, och jag tror att han kan få det bättre någon annanstans… någonstans med mer aktiviteter och massa skoj och bus…
Vackra lilla dragos… Fan åsas hundar får speciella platser i mitt hjärta… först klunsen rulle, sedan underbart fina blade, och nu korven dragos… Men å andra sidan har mina hundar lämnat hål i mitt hjärta också… älskade collien alice som hjälpte mig genom min uppväxt, den trognaste vännen som alltid lyssnade och som slickade bort mina tårar… knäppa sigge som såg ut som en gremling med utploppande ögon, synd att han dock redan var förstörd… och självklart älskade ilo som är världens mest borstkämda jättebaby nu, och så min älskade rocky som får all min kärlek… eller ilo kommer ju ibland och snor den, men oftast går den till min lilla rock n’ roll

Nä nu blev jag nästan ännu mer nere när jag tänker på de döda och de förlorade… men ändå blir jag så glad när jag tänker på de jag har kvar… Jag vet att jag gjorde ett bra val, Ilo har det så mycket bättre nu… Jag hade inte kunnat ta hand om honom på ett bättre sätt… Jag är evigt tacksam för att min syster och hennes sambo tog honom, och för att dom bara bor en mil bort…

Det var det

Tack som fan

Har fortfarande svårt att äta… vill inte ha mat, känner mig inte hungrig… inte motiverad…
Idag låg jag i sängen till tre, beslöt mig sedan för att faktiskt gå till jobbet… började fyra, slutade kl åtta…
Fortfarande inte varit och hämtat ut min medicin… men ska ner imorgon… har ändå slut på värktabletter, det enda jag lever på nu… Kanske blir det bättre med piller, kanske inte… jag vet att det inte är lösningen på allt, men ibland kan det faktiskt vara en liten genväg… man kanske behöver lite hjälp till lycka ibland… (jämt om det gäller mig)

Fick en enorm fruktkorg på jobbet idag också, och en massa choklad… faktiskt trevligt med en liten julklapp sådär mitt i veckan…
Jobbar två dagar till nu, sen är jag ledig över jul… ska bli underbart, även fast jag inte riktigt vet vad jag ska göra… har en känsla av att min familj kommer att stressa på mig och inte låta mig deppa ihop under täcket… och visst är det kanske bra… men ändå… suck…

Fick besök igår också, det var faktiskt skönt att sitta några timmar och bara prata skit… det behövde jag… slippa sitta här i min ensamhet och bara tänka destruktiva tankar…

Kanske ska försöka peta i mig nåt att äta nu, blir så fel med medicinerna annars…

Tack som fan…